Tre möllor
Gunnestorp – Görslöv – Farhult:
Här i Kullabygden byggdes det många nya möllor i mitten av 1800-talet. Det berodde på att lagstiftningen ändrades så att vem som ville kunde bygga en mölla. Det var möllor av s.k. holländsk typ, dvs stora stadiga möllor med en vridbar hätta där vingarna kunde vridas upp mot vindriktningen.

Tidigare hade men malt sin säd i flera olika typer av kvarnar. De som hade tillgång till rinnande vatten använde kraften i en skvaltkvarn eller vattenkvarn. Den förra anses vara äldst – ända sedan vikingatid. Det var en enkel malningsanordning som det kunde finnas flera av i i varje litet vattendrag. På en karta över Jonstorps fäladsmark från 1760 får man en förklaring till varför det lilla vattendraget som passerar Görslövsgården och rinner ut i Görslövsån kallas Möllegropen. På fäladsmarken finns nämligen markerat två kvarnar. Troligen var dessa av skvaltkvarnstyp. Dessa fordrade nämligen ingen kvarndamm för att drivas och sådana finns inte markerade.

För att driva det större vattenhjulet i en vattenkvarn behövde man en damm och ordentligt fall på vattnet. En sådan damm fanns i södra delarna av det som kom att bli Rekekroken. På samma karta är angivet att kvarnen hörde till Jonstorp nr 7. Dammen fanns kvar långt in i sen tid – i början av 1900-talet. Men efterhand som utdikningarna torrlade markerna så minskade tillgången p åvatten. Två hus är inritade i viken och namnet Rekekroken fanns tydligen inte på 1700-talet.

Gunnestorps mölla
I 1825 års jordbok finns angivet endast en kvarn i Farhults socken, på Gunnestorp nr 5, medan i sammanställningen över Jonstorp angives sex stycken: Tunneberga 1 väder, Glimminge 1 väder, Gjörslöf 1, väder, till husbehov, Hässlebo 1 väder, Jonstorp 9 och Tranekärr 1. (Däremot finns ingen anteckning om kartans kvarn på Jonstorp 7. Jordeboken har många, senare införda anteckningar i marginalen. Flertalet ev dem är svåra att tyda. Det kan vara så att de små skvaltkvarnarna inte är upptagna i jordeboken.)
Gunnestorps mölla är en av tre av holländsk typ i Jonstorp och Frahult som finns kvar idag. Möllorna i Tunneberga och Görslöv har brunnit ned. Den i Gunnestorp byggdes 1850-60 av möllebyggare Nils Svensson tillsammans med den blivande möllaren Anders Svensson. Möllan är åttakantig och står på en fot av sten, den s.k. omgången. Stående på omgången kan man med hjälp av ett spel vrida, dreja, hättan så att vingarna kommer rakt mot vinden.

Hela möllan är ett fint exempel på förstklassigt hantverk där möllebyggaren fått visa sina kunskaper både i fråga om materialval och sammanfogning av stora trästycken med stor precision. Detta studeras lämpligen på plats. Att det tog cirka tio år att bygga är inte så konstigt. Det virke som hjulen skulle tillverkas av måste torka i åtta år innan det var användbart. Nästan hela möllan är uppbyggd i trä: det mesta är av furu, till exempel vingar och stomme, medan de rörliga delarna såsom axlar mest är av ek. Samtliga kuggar är av avenbok, som är ett hårt och starkt träslag. Yttersidan är klädd av tjärstruken träspån.

När det skulle malas drejas vingarna upp i vind och man lägger ut seglen. Dessa kan göras olika stora beroende på vindstyrkan. Inne i möllan finns tre kvarnar, varav den ena är verksam idag. Säden males mellan två liggande kvarnstenar. Avståndet mellan stenarna kan regleras så att man kan mala olika fint mjöl. I en mölla med full kapacitet kunde en kvarn mala 400-600 kg mjöl i timmen.
Anders Svensson drev möllan till 1878 då han sålde den till Lars Gudmundsson som var född 1836 och kom ifrån Jonstorp nr 11, dvs klockaregården. Möllans tredje ägare var Lars Andersson.

1889 köptes möllan av Nils Petter Jönsson. Han drev den sedan i 37 år. Under denna tiden hade möllan sin glansperiod, bland annat drev N P Jönsson handel med spannmål och fröer.

År 1925 såldes den till Henrik Jönsson som drev den i fem år. Därefter tog N P Jönssons möllesven Ernst Jönsson över. Han drev den till 1931 då den siste möllaren Alvar Kereby tog över. När han drog sig tillbaka 1951 ville Kullens Hembygdsförening köpa den för att flytta den till Bräcke, där Krapperups mölla en gång stått.
Det är inte ovanligt att möllorna är flyttade, men Gunnestorps mölla står på sin ursprungliga plats. När planerna på att flytta den blev kända startades ett intensivt arbete för att den skulle få stå kvar på sin ursprungliga plats. En kommitté bildades som skulle samla in pengar till inköp av möllan och till reparationer. Efter ett flertal turer överlämnades möllan av kommittén till Kullens Hembygdsförening 1972 och efter stora insatser kunde så en fullständig restaurering starta 1975.
År 1977 kunde Gunnestorps mölla återinvigas efter 26 års stillestånd med Alver Kereby som möllare.

Idag visas möllan vid ett par tillfällen sommartid, gå in på www.hembygd.se/kullen för mer information. Det är lätt att få en föreställning om hur yrket möllare var. Det var ett fysiskt, strängt arbete. Regelbundna arbetstider existerade inte, han skulle vara beredd närhelst bonden ville ha malt. För möllaren gällde det att ta vara på kraften, han kunde bara mala när det blåste, även om det så var på natten. Det var mycket viktigt att bonden fick tillbaka sin egen säd, därför måste allt mjöl malas på en gång.

Görslövs mölla
Möllan vara av holländsk typ och byggdes år 1852. Den brann ner helt 1949. Mot slutet drev en råoljemotor de tre kvarnarna. Den som byggde möllan var Olaus Oredsson Bös. Han var lantbrukare på St Görslöv nr 4. Tuve Larsson lät bygga möllan och överlät senare rörelsen till sonen Lars Tuvesson, som i sin tur överlät den till sin son Jöns Larsson.
På 1910-talet såldes möllan till Ernst Jönsson. Nästa ägare blev Anders Jönsson. Det var under hans tid som möllan brann ned. Efter branden fortsatte verksamheten i ett nytt magasin och med eldrivna kvarnar. Anders Jönsson sålde kvarnen till Gustav Nilsson som senare avvecklade rörelsen. Magasinet såldes till Luggude kraft.

Farhults mölla
Den byggdes 1850 av samma möllebyggare, Nils Svensson, som byggde den i Gunnestorp. Det var två bönder som slog sig samman och lät bygga den. De första möllarna hette i tur och ordning Lindström, Peter Johnsson, Karl Sandström och Orlander Nilsson. Den såldes 1908 till Josef Andersson och övertogs därefter av dennes son William Josefsson 1927. Möllan stannade därefter 1956 på grund av möllarens dåliga hälsa.
Farhults mölla har tre kvarnar och en sädeskross, dessa drevs mot slutet av en 25 hästars råoljemotor.

I slutet av 1960-talet såg möllan förfallen ut. Underledning av fiskaren Viggo Vallin bildades en kommitté vars syfte var att kommunen skulle köpa in möllan och restaurera den. För fiskarna är möllan viktig som ”maid”, riktmärke när de sätter sina garn. 1970 inköptes den för 16 000 kronor med löfte om att den skulle restaureras. Den skänktes till Hembygdsföreningen och 1973 var den klar för återinvigning. Efter det har det gamla grishuset rustats upp och byggts om till ett möllehus.
Den gamla råoljemotorn som en gång drivit kvarnen men som stått stilla i 40 år startades 1994 efter renovering. 1995 påbörjades arbetet med att ställa i ordning kvarnar och sädeskross.

Texten är hämtad ur boken Jonstorp och Farhults socknar – En lokal historiebok, utgiven av Hans Boman och Jonstorps Byalag 1995 och återgiven med tillstånd av Hans Boman. Boken finns att köpa på biblioteket i Jonstorp.

 

Berättelsen om Husarens svartkonstbok
Vad är en svartkonstbok?  Går man till NE får man bl.a. följande svar: ”En svartkonstbok samlade anvisningar om hur man utövar magi, inte bara ”svartkonst” utan också råd om hur man skaffar sig tur i jakt, fiske och kärlek m m  samt ”recept” eller trollformler för sjukdomsbot.

Många svenska svartkonstböcker från 1700- och 1800-talen har bevarats och var en sorts statussymbol för ”kloka gubbar” och det fanns en rik sägenflora kring dem.”
I mitten av 1800-talet bodde i Kullenbergstorp i Jonstorp en man känd i hela bygden för sin skicklighet att bota kreatur men som också kunde ge goda råd och bot mot sjukdomar och krämpor hos människor.  Han hette Anders Reinstedt och var indelt husar, levde mellan 1796 och 1868, skötte sitt lilla lantbruk men var också urmakare och gjorde bl a  golvur. Jag har berättat om honom i en artikel i förra numret av Jonstorp-Farhultsbladet. Det sägs att han som ung soldat skulle ha deltagit i kriget i Tyskland mot Napoleon, blivit sårad och funnit en fristad i ett munkkloster och där av munkarna lärt sig läkekonst och urmakeri. Sina erfarenheter skulle han ha antecknat i en svartkonstbok. Denna skulle dock enligt hans son Nils ha bränts upp.

Här hade ju berättelsen kunnat sluta, men så hände följande. En anförvant till mig, Lennart Lindström i Nyhamnsläge, berättade att han av en släkting till Anders Reinstedts andra hustru hade fått låna en bok, som skulle kunna vara Anders svartkonstbok, och under en flitig eftermiddag i Nyhamnsläge fotograferade vi av boken, innan den återsändes till innehavaren. Den är utan tvekan handskriven av Anders, så denna bok hade i varje fall inte bränts upp.

Boken är välskriven och innehåller recept och anvisningar över hur man botar både människor och djur inflätat med en hel del magi. Inledningen är intressant för där lämnar Anders förmaningar till efterkommande över hur boken skall användas. Man skall endast bruka det som kan vara nyttigt för en själv och andra.

För att kunna få någon uppfattning om innehållet har jag gjort några fotografiska utdrag. Återgivet här finns bland annat No 20 ”För fotsvett” och No 23 ”För bölder så wäl Lytes som qwinno bröstbölder och andra af wad sort de äro”. Dessa utdrag samt bild på boken får illustrera till denna lilla berättelse. Därmed torde berättandet om denne märklige man, min morfars farfar, vara avslutat i JF-bladet.
Lennart Ringstedt, Jönköping i januari 2012.

Jonstorps hamn på 1960-talet
Per-Håkan Bäcklund och hans far Jan Bäcklund har hjälpt oss att identifiera männen på bilden. Gunnar Bäcklund, tvåa från vänster, var Per-Håkans farfar. Så här skriver Per-Håkan:

”Fr v: Allan Svensson, Gunnar Bäcklund,

Bruno Kullenberg och Stig Svensson.
Allan Svensson och Stig Svensson var bröder. Deras far Joel Svensson ägde mark från Jonstorpsvägen ner till stranden. Allan Svensson var fiskare och bodde brevid snickerifabriken på Lillvägen. Stig ”Jompa” Svensson var snickare och ägde snickerifabriken. Gunnar Bäcklund var verkmästare (arbetsledare) på en byggfirma i Helsingborg. Gunnar dog 2005 och är begravd på Jonstorps kyrkogård.

Alla fyra var medlemmar i hamnstyrelsen och var engagerade av upprustningen av hamnen på 60-talet. Bilden är nog tagen någon gång på slutet av 60-talet, 68 eller 69. Då byggdes den nuvarande hamnpiren, som man ser på bilden, och hamnen och rännan fördjupades. Innan dess var det svårt att komma i hamn om det var lågt vatten och man hade fått en stor fångst.”

”Då på början av 70-talet var Lillvägen en grusväg eller var det kanske bara två traktorspår, jag minns inte så väl. När jag var och hälsade på farfar på den tiden åkte vi rätt ofta ner till hamnen där han hade sin träsnipa med namnet Pollux. Så min farfar var klart intresserad av att få en ordentlig hamnpir för att skydda båtarna.”